Shyy......
En sådan märklig saknad!
I natt sov jag inte så mycket.
Det ringde hela natten! Dom ringde från usa. Mina kusiner bor där och min faster.
Det ringde flera ggr.. ja trodde någon hade dött.. igen..
så jag ville inte svara..

På morgonen lyssnade jag av min telesvar. Det var Piero, min kusin!
Jag har aldrig träffat honom men det känns som om vi kännt varandra hela våra liv. Det är så här det ska kännas när man pratar med någon ur sin familj. Så naturligt!

Min mamma pratar om honom jämt. Piero bodde med mamma och pappa här i sverige när han var liten. Han bodde här under en sommar då han skulle spela tennis här.

Piero ringde så vi kunde boka vår peruresa tillsammans!
Det är sjukt hur man kan sakna en person som man aldrig träffat!

Jag tror det är så här adopterade känner när dom får träffa sin familj igen. haha

Senast jag prata med Piero var när jag vaar i peru förra vintern, då jag lämnade pappas aska...
Han berättade då att Min pappa alltid varit som en pappa för honom.
Märkligt nog är han inte den enda som sagt så..
Jag är så stolt.

Jag längtar till Peru! Jag längtar till min familj, mina kusiner..
och till pappa..